Etiketter

torsdag 24 november 2011

Elisabeth Svensson XVIII

Det var en kall och dimmig morgon när tuppen väckte mig. Jag var väldigt trött men tvingade mig att gå upp. Jag gick ut till köket och förberedde frukosten till husbonden, köket var väldigt litet, men det var där som jag spenderade mest tid. Då såg jag att Astrid, den andra pigan också var uppe. Hon mjölkade korna och kom in med mjölken. Vi tittade inte på varandra, men hon hällde upp mjölken och gav drängen, Bob, resten av mjölken för att kärna smör. Jag hade ingen familj, mina föräldrar drunknade när dom gick ut på dammen och inte kunde simma.
- Elisabeth! skrek husbondens fru.
- Vad kan jag hjälpa dig med, frun? svarade jag snällt.
- HUGG VED NU, svarade hon i en oförskämd ton.
- Jag tror det är bäst om drängen Bob skulle göra det, han är ju så ung och stark.
- Herregud, kan du inte göra någonting själv?! Du är ju en stark kvinna på 64 år!
Jag tänkte för mig själv, på ett väldigt ädelt och ärofullt sätt. Att du skojar med mig fru Jackström

Husbonden, Jarl Jackström. Ropade på mig och jag kom så fort jag kunde. Jag gick ut ur huset och sprang till utedasset med toalettpapper. Jag visste att han var där och att han behövde toalettpapper på grund av att det här händer nästan varje dag. Jag gick till utedasset med det behöriga och knackade på dörren.
- Herr Jarl, jag kommer med ditt behov.
Han sade att jag kunde kasta upp toalettpappret igenom fönstret, så jag gjorde det.
Jag gick tillbaka med husbonden medan han gav mig beröm för min uppoffring.

När vi var framme så hade jag glömt att jag inte hade gjort maten, och husbonden hade tolv barn som jag behövde mata. Jag behövde agera snabbt. Jag tog en bunke halm och lade det i en stor träskål som låg på bordet.
- Tackar så väldigt mycket min trovärdiga piga Agda.
Jag nickade och försökte se glad ut.
   Bondens tolv barn rusade in skrikande som barn oftast gör. Dom satte sig ner medan mamman kom in, jag såg att hon var gravid  igen. Hon satte sig ner med ett duns, hon måste ha vägt mer än två kor . Alla hade varsin träskål, dom hällde mjölk i träskålarna och tog lite halm och blandade det.

Nästa dag väckte tuppen mig igen. Jag hade ont i huvudet och ville inte gå ner för att göra frukost, sen gick jag ut ur huset, satt mig på en stubbe och såg nöjd ut. Bonden kom ut ur huset med en sur min. Han gick med sina onda steg som den onda husbonde han är.
- ELISABETH!!! skrek han sig hes.
- Jag måste ha ett litet snack med dig.
Han var säkert arg för att jag inte hade förberett frukosten. Den episka kampen var påbörjad. Han tog upp en stol och svingade den runt sig, jag hoppade upp på stubben och tog tag i yxan som Bob använde till att hugga ved på stubben. Jag tog upp den med båda händerna och stod i attackläge precis som om jag skulle hugga. Just då kom bondens hustru ut ur huset. Hon såg chockad ut för att jag var på väg att dräpa hennes man. Hon gick bakom mig och slog mig i huvudet med en spade.

När jag vaknade upp låg jag i en halmhög, jag kände igen att jag var i stallet. Frun som hette Agda stod vid dörren, hon låste den. Vad tänkte de göra? Dom hade inte märkt att jag var vaken, så jag agerade snabbt och klättrade uppför stallets ställning. Fönstret verkade sitta fast med ett rep, jag ryckte i det och märkte att det gick och blev skadat lite grand.
- Hon rymmer! skrek Jarl Jackström.
Dom hade upptäckt mig, jag ryckte i den med all min makt men den gick inte upp. Jag fick panik, jag ryckte och ryckte tills den gick av. Jarl och Agda höll på att klättra upp till fönsterkarmen.

Jag gick ut till huset och hämtade min sak, vilket var ett köksredskap man använde för att ta upp ägg. Det liknade lite en spade. Bob såg mig när jag packade ihop min sak.
- Vart ska du, då? frågade Bob.
- Jag ska fly till Stockholm, svarade jag.
- Får jag följa med?
- Det blir för farligt, förlåt.
Han såg lite förnedrad och besviken ut, men jag låtsades inte bry mig om det. Jag sprang ut ur huset upp till gränden som var den ända vägen ut ur gården. Den var svår att öppna, men det gick till sist.

Jag sprang nerför vägen till ett övergivet hus och knackade på.
- Hallå? Är det någon här?
Ingen svarade. Därför gick jag bara in, det var mörkt och jag kunde knappt se. Jag fick spindelväv i ansiktet och hörde väldigt många möss.
- AHHHHHHH! skrek jag.
Jag var livrädd för möss och sprang ut ur huset igen. Det kom en fin gentleman med häst och vagn nerför vägen.
- Hallå! ropade jag till mannen.
- Hallå där, min sköna.
Han hade en cylinderhatt som var extremt lång, en kostym av silke och en väldigt fin slips  som var väldigt vacker.
- Jag är på väg till Stockholm, sade jag.
- Kan jag ge dig en skjuts? Det är ungefär 1 mil till Stockholm.
- Ja tack gärna min goda man, svarade jag glatt.
Jag hoppade upp på vagnen och beundrade hans hatt. Vi småpratade på vägen dit.
- Vad heter du? Jag är Elisabeth Svensson.
- Sten Stensson III, svarade han stolt.

På vägen till Stockholm träffade vi en blöjmakare, jag hade aldrig sett det innan och det såg ut som papperskalsonger. Det skulle vara som portabla dass för bebisar.

När vi var framme till Stockholm märkte jag att det var väldigt många fattiga folk där.
- Är vi framme?
- Ja, det skulle jag tro. Nu är frågan, behöver du ett jobb för att klara dig så har jag ett jobb ledigt i min position.
- Vad jobbar du med? frågade jag.
- Jag jobbar med att folk får sina behov uppfyllda.
- Okej, jag kan uppfylla behov, sade jag stolt, men förstod inte riktigt vad han menade.
- Excellent, träffa mig på den svarta gränden! sade han nöjt.
- Du kan börja klockan 11 i natt.
- Varför så sent?
- Du får se, sade han listigt.

Han släppte av mig vid en hattmakarbutik och så sade han att jag skulle köpa en kvinnlig hatt. Jag gjorde som han sade och gick in i butiken. Det var en snäll butiksägare där, jag frågade om jag kunde köpa den kvinnligaste hatten i de hade. Han kom fram med en huva, en sådan där som husor/pigor brukade ha. En sådan som jag hade innan. Jag hade inga pengar så jag föreslog att hjälpa honom med sitt behov, eftersom jag jobbade med det. Det tog honom en lång tid att tänka, han gav mig en konstig blick. Han sade åt mig att gå, och jag förstod ingenting. Jag skulle ju bara hjälpa att städa och laga mat och si sådär. Jag gick till en pub som hette Svarta Ove. Jag gick fram till bartendern och frågade om jag kunde få ett rum för en natt.
- Javisst, javisst. Bara lägg dig i sängen i källaren.
- Verkligen? Bara sådär?
- För dig är allting gratis, sade han med ett så konstigt leende att det såg ut som om han trodde något.
Jag gick ner till källaren och blev bemött av flera folk, de flesta rökte och drack i källaren. Jag hittade sängen, sen gick jag och lade mig.

Klockan 11 på natten gick jag upp ut ur källaren och till puben. Jag frågade bartendern var den Svarta gränden var och han gav mig en karta dit. Jag tackade och gick ut från puben, tittade på kartan och gick till den Svarta gränden. Det var väldigt svart i den Svarta gränden. Sten Stensson III stod i en hörna i den svarta Svarta gränden. Han hade en apelsinkorg med sig.
- Sten Stensson III?
- Här borta, fru Svensson.
Jag gick fram till honom och skådade att han pratade med en man som såg lite halvgalen ut.
- Här är din korg, sade han och gav mig en apelsinkorg.
Jag förstod direkt vad han menade med att uppfylla folks behov. Jag blev äcklad men det fanns inte mycket val. Därför tog jag apelsinkorgen och försökte se lite glad ut.
- Den här mannen kommer att vara din första kund, sade han lite nöjt.
Jag gick med mannen uppför den Svarta gränden till en liten hydda som han förmodligen bodde i.

Nästa dag vaknade jag av mig själv väldigt sent, mannen var fortfarande inte vaken så jag tog på mig mina kläder och gick ut. Jag kände mig smutsig, jag hade syndat. Jag sprang därifrån och kom till torget, på vägen till torget var det tre kvinnor som sjöng & tiggde. De sjöng om deras liv, att det var väldigt dåligt och fattigt. De hade frukt i en korg och sålde det, det var en stor folkmassa där som omringade en person. Jag knuffade mig igenom folkmassan för att se vad som hände. Det var en präst som pratade i mitten som stod på ett bord.
- Kom med i kyrkan, vi bryr oss inte om du har syndat, sluta supa och gå till horhus. Kom till oss för att bli frälsade och gå till himlen!
Just då var det en man i folkmassan som gick fram och ställde sig i mitten.
- Lyssna inte på honom, kyrkan försöker lura er. Det är nog att vi måste gå till kyrkan varje söndag, det är då som vi skulle få behöva vila efter en lång vecka av arbete. Kom med i vårt parti för att få frihet och att samhället ska bli bättre.
Just då kom det en man som gick till partiledaren. Det var en länsman, han viftade med sin batong  och såg lite arg ut.
- Nu går du här ifrån! Det är olagligt att få folket att tro på något annat.
- Okej då, men jag kommer tillbaka, svarade han och gick sin väg.

Jag hade bestämt mig att jag ville bli frälst ty jag kunde gå till himmelen. Folkmassan hade skingrats och jag gick fram till prästen.
- Var ligger kyrkan, min fader?
- Jag skulle tro att den ärofulla kyrkan ligger runt hörnet där borta, sade han och pekade mot ett hörn.
Jag gick mot hörnet, stannade en sekund. Jag tittade långsamt och varsamt runt hörnet, det var en kyrkogård. Jag öppnade grinden till kyrkogården och gick in, det var väldigt, väldigt, ganska mörkt där. Jag gick längs vägen, den var lång och tröttsam. Jag hörde en massa tjut, jag blev väldigt rädd så jag sprang och sprang tills jag kom fram till kyrkan. Den var verkligen episk och ärofull. Den glammade i mörkret, det var min räddare i natten. Jag öppnade dörren långsamt, där stod prästen.
- Fader, jag har syndat.

fredag 18 november 2011

Julias' terrible morning

She woke up in another persons bed and she didn't know how it could happen. She went to eat breakfast and when she opened her fridge there was another world there, then a man started chasing her. She pushed the man back into the fridge and closed it.

She went to brush her teeth but the toothpaste was made out of blood and her hands got bloody. She escaped, then a man started talking about the colour yellow for 8 hours then went to school. When she got there the school was gone, it dissapeared.