Det var en gång i en by som fanns i England, en liten pojke som hette Bob Silver. Bob Silver gjorde sina sysslor i hyddan medan hans pappa tittade på sin vandrande pinne. Pappan hette Bobby Gold, och han var en stor och kraftig gubbe.
- Bob, kom hit så ska jag visa dig någonting, sade Bobby.
Bob gick ut ur köket där han städade och in i vardagsrummet där Bobby befann sig.
- Vad är det, pappa? frågade Bob.
Bobby tittade på Bob, sen tillbaka på sin vandrande pinne.
- Jag håller på att bli gammal, det är snart din tur att bli mannen i hyddan, sade Bobby.
Bob förstod inte riktigt vad Bobby menade, men han blev glad för att han fick reda på att han skulle bli man snart. Bobby tog upp sin vandrande pinne på sin hand och suckade.
- Bob, du får den här vandrande pinnen av mig. Hon hetter Nasserath.
Bob blev överväldigad eftersom han visste att den vandrande pinnen betydde så mycket för Bobby.
- Tack pappa, jag ska ta hand om den väl! utropade Bob.
Bob tappade bort Nasserath nästa dag.
Tio år senare
Bob gick in till byns häx-doktor där Bobby låg på sin dödsbädd. Han gick fram till Bobby och gick ner på knä.
- Pappa, hur mår du?
Bobby tittade på Bob och kunde bara få fram ett stön.
- Jag vill ge dig denna gåva... det är ett gem, sade Bobby.
Bobby höll fram ett gem, och då gick Bob fram till honom och tog det.
- När tiden är kommen vet du vad du ska göra med detta gem.
Bobby andades inte längre, hans blodtryck hade gått ner till noll. Bob grät och grät vid hans faders dödsbädd.
- Jag ska inte göra dig besviken pappa, sade Bob.
Bob gick ut ur häx-doktorns hydda. På vägen till Bobs hydda gick han förbi en vis liten kines som satt på en stubbe.
- Vad heter du? frågade Bob den visa kinesen.
Kinesen tittade upp på Bob ifrån hans sittande position.
- Jag heter Flexipaj.
Bob tittade på Flexipaj och blev ganska förvirrad.
- Okej, jag heter Bob. Säljer du någonting här?
Flexipaj tog fram en fin pipa, och sen tog han ett stort bloss från den.
- Jag säljer bara vishet, gratis.
- Kan du ge mig lite vishet då? frågade Bob.
Flexipaj tog av sin hatt och bad Bob att titta i den. En kall vind slog emot honom, och hatten slukade honom in i en svart dimma. Allting blev svart för Bob och han svimmade.
Han vaknade i en främmande hydda tillsammans med Flexipaj.
- Kom Bob, ta en promenad med mig.
Bob gick fram till Flexipaj, och de gick ut ur hyddan till en gullig väg som slingrade sig runt en djungel.
- Vad är det här för ställe? frågade Bob.
- Det här är den goda sidan av världen, och det är jag som styr här.
Bob stirrade lite på Flexipaj, som om han var galen.
- Vem är det som styr den dåliga sidan, då?
- Propipaj styr den onda sidan, det är en mycket ond kejsare. Propipaj har en av många papper i denna värld.
Dom gick förbi en annan hydda, och där var en stor björn som stod upp och gjorde sysslor.
- Vad gör detta papper? frågade Bob.
- Det finns tre papper, och dem kan bara sättas ihop av ditt magiska gem, Bob.
Bob letade efter gemet i fickan, han tog upp det och betraktade det.
- Så när alla papper är tillsammans av detta gem, så får man magiska krafter?
- Exakt, Bob. Vi måste bege oss till Propipaj i morgon.
Bob blev lite illa till mods.
- Men var finns de andra papperna då?
- Jag har ett, och det andra finns på ett stort torn på den mörka sidan.
Flexipaj tog fram ett gammalt och äckligt papper, och han gav det till Bob. Efter det gick de fram till ett svart sträck. Det var linjen som skiljde den goda och den onda sidan åt. Den onda sidan såg öde ut. Den var mörk och läskig.
- Vi måste bege oss snabbt till det stora tornet, ta min hand.
Bob tog i den och allt blev svart igen.
Han vaknade en minut efter vid öppningen till ett stort torn, det var ett mörkt ställe så han visste att det var på den onda sidan. Det var ett lik från en stor väktare av sten vid dörren.
- Propipaj har varit här. Snabbt vi måste upp i tornet! skrek Flexipaj.
Dem sprang i trapporna så snabbt dem kunde. Alla fällorna i tornet hade blivit avstängda. Flexipaj och Bob kom fram till toppen av tornet, och där fanns en mörk gestalt. Bob stog och stirrade på gestalten.
- Propipaj! skrek Flexipaj.
Gestalten höll två papper i famnen och visade ansiktet. Hans ansikte var blekt med synliga blodådror. Han hade en stor svart rock på sig.
- Flexipaj, min bror!
- Vi möts igen, broder, sade Flexipaj.
Propipaj synade Bob ner ifrån och upp.
- Så jag ser att du har gembäraren med dig, och ni ska båda dö!
Propipaj tog fram sina händer ur rocken och trollade fram ondskefulla kaniner av ondskefullhet som sprang fram till Flexipaj. Flexipaj gjorde en backflip 360° spinn upp i luften och landade på knä. Kaninen hade sprungit på Bob istället och Bob sprang i en cirkel. Flexipaj trollade fram en bjällra som var lika stor som ett hus och kastade det på Propipaj. Propipaj undvek bjällran genom att teleportera sig bakom Flexipaj, och just när Propipaj skulle döda Flexipaj fick han en stroke, blodpropp och hjärtinfarkt.
- Aj, sade Propipaj.
Propipaj försvann i en dimma av kaniner och sköldpaddor.
- Vi har gjort det, Propipaj är död!
Bob gick fortfarande runt i en cirkel eftersom kaninen sprang efter honom.
- Abrahadim marshmulla kebabstek! skrek Flexipaj.
Kaninen stannade och dog av cancer. Bob gick fram till Propipajs dimma och tog de två papperna som han behövde. Han satte ihop papperna med sitt gem och därmed kom en transformerades det till en bok, där fanns tre bokstäver. Det var ett magiskt ord, Bob visste att när han sade detta ord så skulle den mörka delen av världen försvinna och bli god.
- LOL.
