Vinden slog mot mitt ansikte i 13m/s alltså är det en frisk vind. Solen reflekterade en gudomlig strålglans mot mitt bara ansikte. Mitt benhår fladdrade i den friska vinden och märkte att en person stirrade på mitt mäktiga benhår.
Det var ett däggdjur av det maskulina könet. En Homo Sapiens. Hans fantastiskt spikiga och flamberade hår stod stilla i den friska vinden. Min röda PIMP-Pyjamas luktade väldigt fränt eftersom jag hade köpt den nya 1D parfymen, Our Moment. Mitt självförtroende var lika starkt som Zidanes blanka huvud. Jag samlade ihop mod nog för att närma mig honom.
Hans ögon blänkte som solsystemets centralkropp, de bländade mina synorgan. Mina pupiller vidgades.
- Tjo bre. Hur du må?
Awkward silence i 30 minuter.
- Hej, svarade Aaric.
Jag fortsatte att stirra på hans magnifika ögonglober. Jag kunde se en hel värld i hans ögon, fylld med regnbågar och magiska Narvaler. Mina solglasögon smälte av den massiva radiationen från hans ögon. Det var då jag sprang där ifrån.
När jag kom hem så lade jag till honom på Facebook, Twitter, MySpace, Instagram, Flickr, Lunarstorm, YouTube, Tumblr, Google Plus, Skype, Steam, Kik, och Habbo Hotell. Jag stalkade honom på alla dessa sociala medier hela dagen lång.
Nästa dag när jag stod i en cirkel med mina kompisar så kom Aaric in i cirkeln. Det blev pinsam tystnad i 30 minuter, återigen.
- Hej, sade Aaric.
- Tjo bre, svarade jag.
Mina vänner kunde inte få en syl i vädret när vi sade två meningar. De blev sura. Alla andra som stod i ringen blev sura, bara var Sven-Pelle. Det var då jag sprang därifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar